Kort serie

   Publicerad 2010-05-24 20:01:32
   Kommentarer 1


Våga komma ut ur garderoben

   Publicerad 2010-05-24 16:17:25
   Kommentarer 1

Intervju med Patrik

   Publicerad 2010-05-24 16:09:26
   Kommentarer 1




När insåg du din sexuella läggning?
- Jag har nog veta det hela tiden men inte velat
inse det förens jag var 13, då jag första gången hade sex
med en kille.
Jag accepterade det fortfarande inte för mig själv
och nekade det fram tills jag var 17 då jag berättade för mina
närmsta och blev allt mer öppen med det.
Foto: Emma Ludvigsson
Intervju:Emma Ludvigsson
Varför tog det så lång tid för dig acceptera det?
- Framförallt fanns det många homofober runt om kring mig och det gjorde att jag inte ville berätta det, jag trodde att mina nära vänner skulle säga upp kontakten och att dom skulle se på mig på ett helt annat sätt än det tidigare gjort, samma med min familj.
Sen har jag alltid umgåtts mest med tjejer och därför har många killar i min egen ålder kallat mig för bög, vilket gjorde det ännu svårare att acceptera och gå ut med det eftersom jag inte ville att dem skulle ha ”rätt”.

Det måste ha varit jobbigt att känna detta?
- Ja, det blev en tuff tid med mycket självmords tankar. Jag tyckte då att det var något fel, att jag var onormal.

Hur reagerade dina vänner och familj när du kom ut?
- Mina vänner tog det väldigt bra, bättre än förväntat men det var några som avisa mig men inte dom närmsta och det var bara killar, som jag förr umgicks med ganska ofta men som en idag knappt hejar. Vilket är väldigt tråkigt eftersom det var personer jag hade mycket roligt tillsammans med. Men det var ändå bra att få reda på vilka som verkligen var mina riktiga vänner, vilka jag delar säng med har inget att göra med min personlighet jag är fortfarande samma person som jag var då.
När jag skulle berätta för mina föräldrar drack jag först två öl för att lugna nerverna lite, eftersom jag fortfarande var nervös över hur dem skulle ta det. Detta var ganska långt efter jag hade berättat för mina vänner. Båda två var på altanen, mamma satt och solade och pappa stod och grilla. Det jag fick ur mig va - mamma, pappa ... jag är bi. Inte riktigt så jag hade föreställt mig säga det dem tusen gånger jag hade "övat". Mamma bara började skratta först och frågade om jag gillade både tjejer och killar? Och jag svarade ja och skratta, pappa hörde inte riktigt och kollade på mig och frågade vad jag sa då sa jag igen att jag är bi, då sa han bara okej. jag blev helt chockad, trodde verkligen inte att han skulle ta de så bra som han gjorde, utan hade väntat mig att han skulle bli besviken, sen sa han - det var väl inte så farligt att berätta men för mig var det, det värsta jag gjort i mitt liv. Då trodde jag att jag var bi, men med tiden märkte jag att jag drogs mer och mer mot killar och idag två år senare så kallar jag mig själv gay och jag har accepterat mig själv som det.

Hur tror du att ditt liv hade sätt ut om du inte hade gåt ut med läggning?
- Jag tror att jag hade mått väldigt dåligt, eftersom jag gjorde det under dom åren innan jag bestämde mig för att berätta och acceptera det. Det var en stor lättnad att slippa hålla en sådan stor del av mitt liv och framförallt mig själv hemligt, det var som om jag aldrig kunde vara mig själv riktigt vilket var riktigt jobbigt. Ärligt talat tror jag inte att jag hade levt idag om jag inte hade kommit ut, så stor skillnad gjorde en liten bekräftelse ifrån mig.

Har du några tips/råd till folk som fortfarande inte vågat komma ut?

- Det finns inga enkla sätt att berätta det på, det är bara att säga det för du själv kommer må så mycket bättre. Det är ditt liv och ingen annans, egentligen ska man inte behöva gå ut med vilket kön man delar säng med det är ens egen ensak men om folk vill veta så visst berätta, var stolt över den du är. Att fråga om någon om han/hon är homosexuell, är som att fråga en tjej om den är gravid, det är någonting man undrar över men inte vågar fråga för man är rädd att svaret ska bli nej. Ett tips är att berätta det för kompisarna först och sen familjen, det var lättas för mig och det kändes bäst. HBT är ingenting man blir, det är någonting man föds till och dem flesta i ens omgivning vet reda om det, så våga stå på er och berätta det. Ju fler som vågar berätta det, ju mer accepterat blir det i samhället.

Hur tror du att din framtid kommer se ut?

- Jag tror att jag kommer vara tillsammans med en man, kanske gifta oss. Tror att jag kommer jobba som butiksbiträde och leva på en man då jag planerar att gifta mig rikt, skämt åsido.